• Max Ansbro

    Välkommen till Sveriges, och kanske Europas, största pingisblogg. Denna sida är privat och speglar ingen annans åsikter än mina egna.

    Bloggen drivs av mig, Max Ansbro.

  • Translate the site

  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv

  • Kategorier

  • Sista inlägget är här

    Nu är det dags att ta farväl.

    Bloggen har funnits i över 9 år, över 6.000 inlägg har skrivits, flera miljoner sidvisningar och mer kommentarer än jag orkar ha koll på har godkänts eller förkastats.

    Det har varit en fantastisk tid på många sätt och jag har flera gånger berättat här på bloggen vad skrivandet har betytt för mig och vad den gett mig pingismässigt och privat. Skulle kunna bli nostalgisk och skriva om detta igen men så blir det inte denna gång.

    Vägs ände är här nu. Jag har inte kraft och energi att skriva här samtidigt som jag arbetar med bordtennis och fortfarande är aktiv i en förening, det blir för mycket. Det som fått mig att orka skriva i alla dessa år är faktiskt till stor del många av er som kommenterar och den interaktion som funnits med ER, både här på sidan och i verkliga livet. Det har dock skett en förändring både i vad jag skriver men även i vad ni skriver som kommentarer och på vilket sätt.

    Jag kommer nog att via facebook-sidan(www.facebook.com/pingisfanse/) att då och då uppdatera med något litet inlägg men vi får se i vilken omfattning det sker.

    Jag väljer att tacka för denna tid och vem vet om jag kanske återuppstår i annan form på annan plats i en annan tid, det får vi se. Tills dess önskar jag mer pingis till folket och all min pingisglädje till er.

    Trött på alla som kommer med ord, ord, ord men inget språk
    for jag till den snötäckta ön.
    Det vilda har inga ord.
    De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
    Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
    Språk men inga ord.

    Från mars -79, Tomas Tranströmer

    Max out, drop the mic.

    Debut

    Min äldsta son gjorde helgen debut. Jag var mycket mer nervös än han. Inte för resultatet men om han skulle tycka att det var kul. Som tur var tyckte han om det och han tjatade till sig att få spela även på söndagens klass för de som är ett år äldre. A och B slutspel plus att alla fick pris fungerade kanon som tävlingsform. Och även fast det var tårar på vissa håll vid förluster så upplevde i alla fall jag som att de flesta tyckte att det var väldigt kul att tävla.

    Nu dags för nytt racket och ett minibord hem, det kanske kan ge mig en skjuts att ta tag i mitt eget spelande, vem vet?

     

    I min pingisvärld

    Peter Sartz ny förbundskapten för damer. Ska bli intressant och spännande vad han kan göra för avtryck i den rollen. Ska bli intressant att se hur det svenska damlandslaget ser ut, formas och utvecklas under hans ledning.

    Min äldsta son ska göra tävlingsdebut i helgen. Han är långt ifrån bäst men han tycker att det ska bli kul att tävla.  Målet är att han efter helgen ska tycka att det är kul att tävla igen men kanske framförallt att spela pingis. Jag tycker inte att tävlande är farligt för de unga, de mäter sig själva med andra hela tiden. Jag tror att vi ledare, föreningar och föräldrar har ett ansvar i att göra tävlandet till en positiv upplevelse. Väldigt skoj ska det bli.

    Ännu mer sugen på att börja spela själv igen nu än bara vad jag var härom dagen.

    Såg det där med huligandebatten som pågår efter Helsingborgsmatchen där det var ett antal personer som stormade planen och attackerade en spelare etc. Ni vet vilken situation.
    För mig som är supporter och som stått i klacken många år är det inte en helt enkel fråga då det är så djupt rotat i fotbollssupporterkulturen att bära sig åt på ett sätt man inte kan göra någon annanstans. Samtidigt är det fansen som skapar stämningen och intäkterna (direkt eller indirekt) för spelare och föreningar. Utan fans dör sporten. Men Varför kan inte jag ta med mig mina barn på ett derby utan att vara orolig? Det är inte en svart eller vit fråga och jag tror att det måste bli diskussion om lösningar och inte polarisera frågan som det verkar göras nu av alla parter. Läs på samma ämne.

    Champions Leauge i bordtennis kräver en del av föreningarna från ETTU men det bästa skyltfönstret för bordtennis vi har i varje nation, våra landslag, där kan man inte ens ha ett live-rapporteringsverktyg. Landslagspingisen är det som jag tror kan hjälpa föreningarna att få inspiration och energi vilket sedan i sig kommer kunna ge fler medlemmar. Landskamper är ett utmärkt sätt att marknadsföra sporten och jag hoppas att både ETTU och SBTF kan göra detta bättre framåt. Sen så är det väldigt bra med de satsningar som görs av de klubbar vi har ute i europaspel då det gynnar enskild förenings spelare och dessutom på så sätt även svensk bordtennis. Men landskamper FTW.

    Väldigt kul med att Svenska Pingisakademin är igång igen! Jennie Edvinsson från Halmstad är en kanontjej som är väldigt värd detta stipendium. Kan komma på ett stort antal unga tjejer och killar till i samma ålder plus/minus något år som också varit potentiella stipendiater. Har en bra känsla för det gänget.

    Politiker som slåss. Va fan.

    Norrtullsslaget i helgen. I Liljeholmshallen. Minns Norrtulls två första matcher i Superettan, de spelades i Liljeholmshallen. Där snackar vi parodi på arrangemanget. Ett lågvattenmärke men också som sådana ofta blir, ett minne för livet.

    Utan träning

    Jag har inte spelat ett enda pingispass på över 18 månader.

    Min axelskada är läkt men jag är fortfarande lite stel i armen och rörligheten skulle nog behöva jobbas upp lite mer. Har funderat på simning men inte kommit till skott, har inte riktigt tid eller lust även om jag tror att det skulle vara nyttig träning rent allmänt.

    Jag är glad över att jag slapp bli opererad och att jag nu är snudd på tillbaka, det kanske skulle vakas en träningscomeback snart? Lite nya plattor på racketen så får man kanske lite inspiration och feeling för det. Jag får under både träningar som jag kollar på och på tävlingar som jag är med på upp hungern för att spela själv, det tunga är att det är en bra lång väg tillbaka till någon form av relativ form.

    Vi får se. Kanske lite spel under vintern och sedan våren också.

     

    SOC

    Saker jag tar med mig från årets SOC.

    • Mattias Karlssons fantastiska prestation. Bästa svenska insats sedan 1998.
    • Marcus Sjöbergs sista insats som förbundskapten, han har varit suverän och kommer att vara saknad på fler sätt än ett.
    • Bredden. Många svenskar gör väldigt insatser och då främst på herrsidan.
    • Publiken. Vet ej om de var fler än förra året men jag tror att det var fler relativt sätt i början av turneringen och sedan så hade man ju önskat sig lapp på luckan under hela helgen. Men vilket tryck det blev med Mattias matcher.  De som var på plats när Karlsson slog Groth och Dima kommer aldrig att glömma det.
    • Volontärerna. Otroligt många som gör ett fantastiskt jobb, vill inte nämna någon framför någon annan, det skulle bli orättvist. Jag ser folk som är där hela dagar och då snackar vi 14-16 timmar per dag. Andra lyckas ta ledigt från sina jobb och hoppa in ett par timmar. Tävlingen hade inte kunnat genomföras utan dessa.
    • Arbetsmässigt. Massor med saker jag tar med mig för att i min roll försöka bidra med ännu mer nästa år.

    Kan vara bra för alla att veta att SBTF inte kan genomföra ett enda arrangemang utan hjälp från en lokal organisatör. Detta är inte en one-man-show utan ett samarbete som just nu känns väldigt lyckat även om man såklart ser både potential och utvecklingsområden.

     

  • Twitter

  • Facebook