• Max Ansbro

    Välkommen till Sveriges, och kanske Europas, största pingisblogg. Denna sida är privat och speglar ingen annans åsikter än mina egna.

    Bloggen drivs av mig, Max Ansbro.

  • Translate the site

  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer

  • Arkiv

  • Kategorier

  • United Lörenskog kris-chockar i Norska Elitserien

    Här kommer ett sent gästinlägg från Andreas Ljones och hans äventyr i den norska elitserien med Lörenskog.

    *

    Ja, ungefär så hade väl rubrikerna sett ut om det mediala drevet varit några dimensioner större än det faktiska läget kring den Norska Elitserien är. Nu är det inte värst mycket medialt drev kring oss, och lika bra är väl det.

    Jesper Parnevik sa en gång efter en mislyckad golfrunda att det var synd att förstöra en så fin promenad med att spela golf. Ungefär så kände vi också efter en fin tripp till Bergen där vi i alla fall firade vår förlust mot Laksevåg, som om det vore ett OS guld vi erövrat från kineserna. Långsinta är vi inte heller då vi delade denna trevliga afton med våra konkurrenter. Otroligt fin stad Bergen. Har ni varit där? Mellan sju berg ligger denna mysiga stad i storleksordningen som Malmö och med många mysiga restauranger och pubar. Märker ni att jag pratar om allt annat än just pingis? Det är medvetet och uttänkt.

    Vi slickade våra sår, det gick en vecka till och vi hade sedan tre matcher på tre dagar med start på fredagen mot Fokus, Modum på lördagen och slutligen Heddal på söndagen. Fokus var på förhand än match med goda chanser och lite av en måstematch för att inte bli avskalade i botten. Men förutom vår fixstjärna Jimmy Ojakangas så presterar vi andra inte speciellt bra. Inte alls. Det känns inget kul att skriva dessa texter längre. Förudmjukande på nått vis. Engelbertssen känner sig orolig och är rädd att det inte kommer vara någon klubb som vill ha honom efter Lörenskogs gästbloggande. Jag förstår honom. Helgen resulterade i ytterligare noll poäng.

    Vi mår dåligt.

    Så vi pratar inte mer om det. Jag tänkte istället prata lite om de andra lagen.

    B72 tog för första gången den här säsongen in svensk förstärkning i form av Mattias Översjö. Det gav Oslogänget fart under vingarna och bäddade för seger i både matchen mot Sarpsborg och Heddal. Översjö är verkligen en frisk fläkt i serien. Bjuder på spektakulära bollar, tempramentsfylld karisma och en magisk backhand. Jag tror vi behöver sånt i bordtennisvärlden. Mer uttryck, mer av allt. Engagemang. Förstår ni vad jag menar?

    Modum blir livsfarliga i år med Jon Persson i spetsen och leder rättvist serien. Det märks att Jon är tillbaka på allvar efter sina stora skadeproblem med ryggen. Dessutom tycker jag att han under denna perioden förbättrat både sitt försvar och sin serve. Får han chansen på allvar i landslaget igen tror jag han är redo för att slå sig in bland de 100 bästa i världen inom ett år eller två.

    Heddal har värvat yrvädret från småland, Andreas Törnkvist. Törna har inte övertygat såhär långt men har alltid sevärda matcher. Bonnalaget ligger sexa i tabellen och ska de bli slutspel för Heddal behöver Törnas arteleri bli lite mer träffsäkert framöver. Vi vet vad han kan. Inte sant?

    Eiker är gänget som överraskat mest på mig med sin tredjeplats i serien och då framförallt Peter Hedram med sina 8-1 i kvot med stenhårt motstånd. Jag förstår inte riktigt hur det går till. Visst, det kommer något spektakulärt slag bakom ryggen, någon flipp som man inte trodde var uppfunnen och han missar sällan från bakplan.  Kort sagt. Han är duktig och så. Men 8-1? Det ska väl inte vara möjligt mot det här motståndet? Imponerad.

    Nu väntar ett skönt juluppehåll innan serien drar igång igen i slutet av januari. Vi i United Lörenskog slickar såren med en måbra resa som startar på juldagen i New York och sedan vidare till den karibiska pärlan Cabarete. Förhoppningsvis är det rätta medicinen för att ta oss an sista halvdelen av serien. Då har vi även ett nyförvärv att presentera. Vet ni vilket?

     Tills dess.

     God jul och gott nytt år!

     för er statistiknördar hittar ni allt på www.bordtennis.no och klicka er vidare till seriespel)

    Bundesliga med Max och Anders

    Nedan följer tankar, tabell och matchskillnader från Tyska ligan. Det är jag och Sportchef Anders Johansson som tycker till om dom olika lagen. Anders gör detta i egenskap av privatperson och hans åsikter är precis som mina personliga och har ingenting med våra yrken att göra, hur skulle det se ut om jag i mitt yrke kommenterade pingisligor..

    tyskaligan 20120101 

    Saarbrucken:

    saarbrucken

    Steger 11-2
    Monteiro 11-1
    Tokic 8-2

    Anders:
    Tre relativt känsliga spelare, för att vara riktigt bra, som verkar fungera mycket starkt tillsammans! Steger/ Tokic visade ju redan i Frickenhausen att de trivs tillsammans, och jag tror vi skall glömma Monteiros världsranking just nu, han har inte BARA skrikit, utan spelat toppingis hela året! Steger och Monteiro tillhörde topp 6/7 i Europa hela hösten och Tokic 3a på EM, guldchans!!

    Max:
    Har dominerat kraftigt i den tyska ligan där dom vunnit allt och man leder klart. Ser dom dock inte som ett vinnarlag av hela kalaset då man saknar den där vassa ettan. Jämnheten är deras styrka och ser man individuellt så har alla spelarna haft en toppensäsong. Utmanar om guldet men jag tror inte att dom vinner. 

    Fulda/Maberzell:

    fulda

    Wang Xi 16-2
    Svensson 7-7
    Waldner 4-7
    Meng 0-1

    Anders:
    Svenskklubben i Europa, med en fantastisk Wang Xi fram till december. Robban hade toppform stor del av hösten , fick ut lite rättvisa resultat sista 2 månaderna, efter att ha haft lite omställningsproblem efter stenhårt läger i kina, och en del detaljändringar! JO påstår att han INTE är bättre än förra året, men vinner fler matcher!  Wangs vikande form i Dec oroar en del, men klar playoff chans!

    Max:
    Wang är tillsammans med Boll ligans bästa spelare och med Svensson och Waldner är man svårslagna. En slutspelskandidat och ett topplag i mina ögon men svårt för dom att vinna. Med rätt lottning kanske men troligen inte. Kan vara Waldners sista säsong i ligan och med sina 4-7 för han en bra säsong tre av förlusterna kommer dessutom i skilje där han lett matcherna med 2-0, 2-0 och 2-1. Han kan fortfarande. Om Robban skulle höja sig en liten nivå till så är dom på allvar en guldkandidat.

    Dusseldorf:

    dusseldorf

    Boll 8-1
    Süss 0-1
    Baum 9-4
    Jakab 3-7
    Heister 0-2

    Anders:
    Borta ur CL, så lita på att Preuss kommer att förklara i sina krissittningar att bara Guld räknas i ligan! Blir inte helt lätt få igång Suss efter skada, han behöver vara fysiskt topp för att duga. Baum är väl 2a i Europa? Så han har en växel till om han taggar upp! Normalt vinner dom igen, men Jakab duger inte för vinst( var farligare som 17 åring) , och kommer Suss igång denna säsong???

    Max:
    Skadedrabbade som aldrig förr. Boll, Süss och Baum har alla varit skadade eller sjuka under längre perioder. Med ett skadefrittlag och nu utan CL så kommer man att utmana om segern. Problemet är jag inte tror på Baum i lagsammanhang och med Süss skadad så är jag inte övertygad. Boll är dock en vinstmaskin, mannen är ett unikum när det gäller vinststatistik i lagsammanhang.

    Hanau:

    hanau

    Li Yang 6-10
    Filus 4-7
    Franziska 1-1
    Mengel 9-4

    Anders:
    Kan inte påstå jag är helt överraskad att Hanau är 4a, däremot måste man lyfta på hatten för Mengels resultat. Han bör ge hopp åt alla som VILL något med sin pingis, då jag anser honom ganska klasslös? Filus har en växel till, var toppbra förra våren, och om kinesen klarar jämn kvot hem finns slutspelschans! Hanau är ”smutsigaste” laget att möta, med Hampl som gör ”allt för vinst” och en sammantaget hög energinivå! Franziska på bänken, han var bättre än Mengel redan för 2 år sedan, enligt sin tränare!!

    Max:
    Mengel är med i laget vilket inte ökar sympatierna för dom. Filus är en duktig spelare mot rätt spelare och Franziska har kapacitet som vi vet. Kinesen är okänd för mig men han har inte övertygat alls resultatmässigt på mig, mot bättre spelare torskar han allt. Mengel har överlevererat och man kommer nog att tappa under säsongen. Inget slutspel.

    Frickenhausen:

    frickenhausen

    Matsudiara 8-9
    Kosowski 7-6
    Wosik 4-5
    Nagy 0-1

    Anders:
    ”storKENTA” Matsudeira startade i 6ans växel, nu verkar” dopingen ” gått ut, men då både Kosowski och Wosik gör det gediget, så kommer de att kunna fortsätta överraska! Respekt får man långsamt ha för Kosowski, som tog sig till Dusseldorf som bortrationalliserad polack, och kämpade sig in i Bundesliga, med enkla medel! Torben håller, ser det ut som, hans talang är ju stor så om han har hygglig koll på sitt liv kan han leverera! Extra plus är coachen, som är duktig!!!

    Max:
    Kenji började med sex raka vinster och spelade internationellt bättre än någonsin men sedan har han fallit tillbaka i förra årets lägre standard och med den standarden är han högst medioker. Kosowski och Wosik är inga toppspelare längre och man hamnar nog på en plats mellan 6-8. Inget lag jag tycker är så himla spännande även om Wosik har fin känsla och det ofta blir bra matcher när han spelar.

    Ochsenhausen:

    ochsenhausen

    Apolonia 11-8
    Gacina 6-7
    Skachkov 5-7
    Pitchford 0-2
     
    Anders:
    Ny tränare och 3 nya spelare, inte helt lätt, men är det det som är problemet? Jag tror inte det, snarare då sammansättningen!! Alla 3 ”ordinarie” är väl bäst i medvind?? Apolonia såg tokstark ut resultatmässigt i Okt/ Nov, men föll ihop helt strax innan jul!  Gacina har väl aldrig imponerat när han SKALL vinna, och Skatchkov är inte van vid hård regelbunden press, och press, det kan chefen skapa i Oxen!! Kasta in Pitchford? , se till att han ”gasar”. På EM var han varm i lagtävlingen, med segrar mot Sammen och Smirnov bl.a, då kanske Apolonia kopplar av och ”slår ur underläge igen”?? Gacina och Skatchkov har säkert redan fått reda på att de får sparken, så det kanske underlätter! Kapacitet finns för Play Off och mer, MEN????

    Max:
    Apolonia som jag vurmat för så länge är inte samma spelare just nu, han är bra men inte strålande. Ochsenhausen saknat en etta och en ledare. Unga och talangfulla spelare som alla haft fina perioder men som är alldeles för ojämna. Prickar dom alla tre formen är dom ett hot mot alla lag men om skallarna inte är med dom så klarar dom ingenting. Gacina har man sett som en klasspelare för två år sedan men sedan ingenting. Skachkov har höjt sig internationellt sedan han kom till Ochsenhausen men i lag övertygar han inte.

     Grenzau:

    grenzau

    Li Hu 6-7
    Fejer-Konnerth 6-8
    Pavelka 2-8
    Dodean 0-1

    Anders:
    Måste vara ärlig och säga, att det här kan jag inte tro på! Li Hu mest överrankad  av alla , och Pavelka verkar bara iskall! Att Fejer Konnert skall hålla i fanan känns ett par år för sent för.  Som 7/8 i tyska laget känns han lite vilse i sin personliga satsning!!! Jag tror Grenzau blir näst sist och ryker ut, om 2 lag går upp!

    Max:
    Inget vinnarlag direkt. Snarare en nedflyttningskandidat. Ingen etta av klass och en usel trea leder sällan någonstans. 7-9:e plats  är rimligt. Pavelka såg seg ut för 4 år sedan och nu är han inte direkt smidigare. ZFK är en skön avslappnad kille men ingen man håller i handen när det blåser.

     Werder Bremen:

    werder bremen

    Crisan 6-9
    Achanta 4-6
    Lundquist 5-7

    Anders:
    Startade katastofalt, andra halvan var bra! Bara Jens duger som etta! Att det är så visade han bl.annat under hösten för oss under ENL med ansvarstaganda på hög nivå! Hade Bremen ”vågat” ställa Jens konstant 1a, och låtit Kamal och framförallt Crisan ha mindre ryggsäck att bära tror jag på bra PlayOff chans! Med Crisan i laget och romänsk tränare är den lösningen inte trolig, därför tror jag på 6 till 8e plats!!

    Max:
    Har underpresterat. Tycker att dom har ett lag för slutspelet men med Crisan i annat slag än förr om åren så är det tufft. Jens har inte lyckas så bra denna säsong i ligan och egentligen inte Achanta heller. Laget är en slutspelskandidat på pappret men inte resultatmässigt halvvägs in i säsongen. Crisan har aldrig varit en ledare och inte ens när han var som bäst så kändes han som en vinnare, känns som en orolig spelare och sådana vinner sällan titlar på den här nivån. Achanta är hyfsat anonym men en god spelare och med rätt omgivning skulle han säkert kunna blomma ut lite till, han har fina kvaliteter. 

     Pluderhausen:

    Pluderhausen26_5_09

    Leung 6-5
    Karakasevic 6-6
    Keinath 1-8
    Floritz 1-3

    Anders:
    Enligt mina uppgifter har Leung spelat klart, måste vara i Hong Kong för OS förberedelser, finns bara en placering möjlig för detta gäng, 10a och UT!!! Keinart/ Floritz skall helt enkelt inte funka i europas jämnaste toppliga! Karas kan således få sin chans att ”äntligen” lämna Pluder, kan nog vara på tiden även om han gjort som han velat i Remstal!!! Deras allt i allo U. Engele är en kanongubbe, så han tycker vi synd om , annars- naja!!!!!

    Max:
    Lämnar Leung så flyger man. Karakasevic lyckades ta brons på EM i singel vilket inte speglar hans matchkapacitet över en säsong då han är för ojämn för sådana resultat över tid, hans känsla i vänsterhanden är dock sensationell. Keintah är reultatmässigt i ligan den sämsta spelaren även om han egentligen håller högre standard. Floritz är inte mogen för spel på denna nivå, inte som en nyckelspelare i alla fall. Jag har varit sur på Plüderhausen sedan dom flyttade en match mot Fulda som jag då missade och det efter att ha betalt flygbiljett, skönt att dom åker nu. Dom gör Ängby och Markaryd sällskap med att komma sist i sin serie.

     Herne:

    herne

    Kishikawa 3-2
    Kim 5-4
    Korbel 3-7
    Heilscher 4-8
    Bottroff 1-2

    Anders:
    Bestämmer själv utgången! Kishikawa har spelat 3 matcher, 3 segrar. Korbel har bara surat hela hösten, och Hielscher hr kämpat med formen. MEN, om Kishi spelar hela hemvägen, Korbel visar Kishikawa den respekt han förtjänar och Hielscher håller November, Decemberformen, för då var han bra, då sticker jag ut hakan och säger PLAY OFF!!!!! Kishi är en av de behagligaste spelare jag tränat, helt enkelt TOPP att ha i ett lag, men släpper verkligen Japparna kishi hela våren????

    Max:
    Trodde inte på Kishikawa i Düsseldorf eller i Ochsenhausen men nu tycker jag att japanen verkar ha fått lite bättre fart på sina resultat och i jämförelse med många andra i ligan så borde Kishikawa kunna vara ett ankare vilket han inte är, än. Korbel höll på vinna en plats på mina osköna lista efter allt sitt gnäll, en allmänt trist lirare dom senare åren framme vid borden, framstår inte alltid så men sån är han. Hielscher får bröderna Råsberg att framstå som snabba i serveförberedelserna och sånt måste man ju någonstans uppskatta. Bör undvika någon av dom två bottenplatserna i ligan.

    Sammanfattning:

    Anders:
    Sammantaget! Som jag skrev europas jämnaste Toppliga, men BÄSTA???? Faktum är att med bara obesegrade Saarbrucken kvar I CL ( 3 franska lag), och med 2 segrar för PGs Chartres mot Saarbucken i CL, ser det väl ut som Frankrike är bäst just nu???? De yngre franskmännen stärker ju UPP franska ligan, vilket tyskarna inte klarar just nu, de måste KÖPA in!!!! Tendens , eller faktum, vi får se!!

    Max:
    Från att ha varit bästa och jämnaste ligan är jag tveksam i dagsläget. Förr om åren hade ligan dom absolut bästa spelarna från europa och en del bra asiater, den enda ligan som konkurrerade med tyska ligan var den svenska ligan men det var ett tag sedan. Dom bästa icke-tyska européerna har valt andra ligor och vi ser Ovtcharov, Samsonov, Maze mfl spelar i tyska ligan och det känns inte direkt som om man fyller på underifrån med talangfulla unga spelare. Ergo så har man varken dom bästa spelarna och inte ens dom unga lovande. Ligan är dock väldigt jämn och håller absolut jämnast kvalitet men Frankrike har en bättre topp för att inte tala om Ryssland som har europas två bästa lag som jag ser det. Ser man på det tyska ligasystemet så är det nog inget snack om att dom är såväl bredast och mest kompetenta. Vill inte säga att dom inte är den bästa ligan men faktum är att toppen i Frankrike och Ryssland är vassare i år och speciellt då Boll inte kunnat dra sitt Düsseldorf-lass på samma sätt denna säsong.

    Vi är United Lørenskog (känner oss lite som FC Z)

    Nedan följer ett inlägg från Andreas Ljones om den norska elitserien, håll till godo:

    Klockan är strax efter tre på torsdag eftermiddag. Jag smiter ut en timma tidigare från kontoret på Finansavisen, ut i vintervädret som tagit hösten i ett hjärngrep, vridigt om och tvingat hösten att resignera. Det går snabbt den här tiden på året. För några veckor sedan syntes glada norrbaggar smuttandes på dyr latte längs med Karl Johans uteserveringar. Nu är Oslos gator kalla och mörka likt en isbjörns rövhål.

    Jag hoppar på tunnelbanan vid Smestad. Två stopp senare är jag framme vid Nationaltheatret, där tåg väntar som en timme senare ska ha tagit oss rätt in i skogen till Hokksund och match mot Eiker BTK. Vi är hela laget på tåget. Svensklaget United Lørenskog. Lørenskogs fixstjärna, Jimmy Ojakangas har satt sig fint till rätta, det blir debut för honom ikväll. Den nyblivna truckföraren har kämpat med en krånglande axel inledningsvis i säsongen. Brevid sitter alltid något missnöjde Kristoffer Engelbertssen som är snabb med att informera oss om att han är fruktansvärt trött efter en tung dag på jobbet. Han har även börjat våndas för hur sent han kommer komma hem ikväll och hur trött han kommer vara i morgon när han går till matbutiken för en ny dags jobb med pipande streckkoder. Med på tåget är också lagets andra truckförare, Johan Lundström. Ödmjuka Lunkan har redan petat sig själv till kvällens match. Vi andra är bättre och han är otränad, enligt honom själv. Coach Marcus Ringström trillar in på tåget ett par stopp senare efter en dag på Aker Solution, en bit utanför stan.

    Det är fel på värmen i vår vagn. Termostaten har gått bananas. Uppskattninsvis sitter vi och svettas i 60 grader. Det är bara träbritsar som skiljer den här kupen åt från en bastu. Vi klär av oss det som går att klä av sig på en allmän plats utan att väcka anstöt. Vi slår oss själva med granris. Pustar högt. Folk framför oss får lyfta på fötterna för att undgå den svallvåg av svett som uppstått under oss.

    Ok, överdrev lite. Men ni förstår poängen.

    Eiker har ett bra lag på pappret. Peter Nilsson, Johan Sondell, Peter Hedram, Linus Brännström, Pål Francis Aarås och Vegard Sandberg. Men de två första namnen har de lämnat kvar i Sverige. De möter ju trots allt bara ett gäng med avdankade, emigrerade, svenskar. Vi känner att vi ska ha en bra chans ikväll. Ojakangas är klar för spel, vi har glömt de två inledande förlusterna mot B72 och Sarpsborg.

    Spelsystemet är det samma som i Pingisligan. Ettan och tvåan spelar mot ettan och tvåan i det andra laget. Trean spelar mot trean. Koffa startar mot Hedram. Tuff match på förhand. Tuff match i efterhand. Förlust 1-3 och Koffa är missnöjd. Eller som han själv uttryckte det: ”Jag märkte direkt att formen var dålig när jag inte ens vara nära på att sätta mina försök att loopa runt nät”.

    Jag tror vi lämnar det citatet okommenterat.

    Oja kliver in i hagen för första gången i år. På andra sidan av bordet står Pål Francis Aarås. Efter en handfull med spektakulära bollar tackar Oja för matchen och har via treettvinst kvitterat ställningen till 1-1.

    Min tur att äntra hagen. Något fetare än förr om åren. Näst tjockast i serien efter överlägsne Tobias Bergman, Laksevåg. Tobias som för övrigt är obesegrad hittils i årets elitserie från sin tredjeposition.

    Hur som helst.

    Jag möter Linus Brännström. Jag trivs inte mot den sortens spelstil. Det är obekvämt med hans smashande från korthåriga belägget på forehand. I ärlighetens namn ska vi väl dock tillägga att jag har svårt för alla sorters spelstilar.

    Jag leder 8-7 i skilje. Hinner tänka, det här var inte så illa pinkat, förlorar sedan 8-11. Tackar för matchen och går och sätter mig på min plats.

    Luften går ur oss. Oja förlorar i tre raka mot Hedram och vi har inlett säsongen med hattrick i förluster. Imorgon väntar match mot Laksevåg i Bergen. Återkommer till det och lite om seriens andra matcher.

    /Andreas Ljones

    Norska elitserien ett reportage över tid

    Välkommen till gulebøjeland!

    Här är allt på en höft. Här finns inga regler, bara undantag. Folk traskar hem från jobben vid tvådraget, tar på sig sina lusekofter, går på tur och räknar oljepengar likt Von Anka. Men om sanningen ska fram, Amarillo, så älskar vi vårt grannland trots sina brister och fel. Vår kärlek till Norge bekräftas också när vi ser alla de svenskar som återfinns i den norska elitserien. Det här mixat med det bästa Norge har att erbjuda gör att ligan har blivit att räkna med.

    Vilka är svenskarna i Norska Elitserien?

    Jon Persson, Hampus Norberg, Johan Sondell, Andreas Törnkvist, Jimmy Ojakangas, Magnus Petersson, Mattias Översjö, Peter Nilsson, Anton Åkesson, Roger Andersson, Tobias Bergman, Johan Lundström, Anton Olofsson, Andreas Ljones, Kristoffer Engelbertssen, Linus Brännström och Peter Hedram.

    Återfinns gör ocksåtre av de fyra spelare som representerade Norge på EM i Gdansk. Norsk stjärnglans i form av Espen Rønneberg, svorsk blandning i Eric Berner och framtidsförväntningar på unge Eskil Lindholms axlar.

    Precis som diskussionen har gått varm i Sverige hurvida mängden utlänningar hämmar utvecklingspotentialen för nationens egna unga talanger har den gått som en löpeld genom Norge. Jag har lyssnat på argument både för och emot och jag ser poänger från båda lägren. Absolut. Men, om vi ska se till fakta så har alltid en stark inhemsk liga varit positivt för en nation. I bordtenniseuropa har det varit Tyskland, Sverige och Frankrike som dominerat herrpingisen under de senaste 20-åren. Likaså har dessa tre ligor varit de främsta. Det finns alltså en korrelation här. Vi kan göra samma liknelse med fotboll. De bästa ligorna återfinns i Spanien, Italien, England och Tyskland. Inte helt överraskande har dessa länder också starka landslag. Samma tendens finns i Hockey, Handboll och en rad andra sporter. Med andra ord är jag övertygad om att den höga nivån i Norge är till gagn och att man hjälper de norska talangerna mer med att erbjuda tuff konkurens än att låta de halka in på ett bananskal i serien utan större kraftansträngning. För att citera vår gamle storspelare Stellan Bengtsson: ”I Elitserien spelar du inte för att träna, där spelar du för att du förtjänar det”.

    Nog om det.

    Två omgångar av serien har hittils spelats och två omgångar ska avklaras i detta veckoslut. Jag ska ta er med på en resa Norge runt med United Lørenskog. Ikväll väntar match borta mot Eiker och imorgon flyger vi till Bergen för att möta Laksevåg. Till dess. Allt gott!

    /Andreas Ljones, United Lørenskog.

    Nya konceptet

    Hade idag ett samtal med Anders Johansson om det nya upplägget med matchcoacher.

    Anders är mycket nöjd med att Fredrik Håkansson och Peter Karlsson med så kort notis kunde ställa upp för landslaget som matchcoacher. Anders upplever bägge två som mycket kompetenta personer att leda ett formstarkt svenskt landslag som vi faktiskt ställer på fötterna i detta EM.

    Anders har inte det långsiktiga upplägget klart och vill därför inte berätta hur han vill ha det i framtiden. Det som är klart är att han i alla fall vet HUR han vill ha det. Klart är att ser fördelar och ett mer flexibelt upplägg i framtiden där våra landslagsspelare ska få fler och mer kvalitativa träningstimmar i sig vilket är avgörande för deras framtida utveckling.

    I denna tävling så kommer inte Anders att vara med i annat än en supporterande roll för Figge och Kalle som är dom som sköter laguttagningar, förberedelser, taktik och coachning fullt ut. Givetvis kommer upplägget att utvärderas för framtiden. Att dessa två skulle vara orutinerade så tycker Anders att det skulle vem som helst ha varit som han tagit fram med undantaf för kanske Ulf Carlsson som inte kunde vara med denna gång. Kring J-O Waldners medverkan så hoppas och tror Anders på en lösning för framtiden men säger att J-Os intresse finns där vilket är mycket positivt.

    Anders eget fokus har sedan i somras mest varit på att få den nya organisationen på plats men han har stämt av en hel del med hur det går för dom svenska spelarna och lite extra fokus på 91:orna och Hampus som han spanat in lite extra då dom är på plats i Sverige. Efter EM så kommer Anders att lägga en del tid på hur dom svenska spelarna utomlands har det på klubbnivå men träning fysioterapeuter och annat. Ett bra upplägg verkar det som.

    Kortsiktigt så kommer det på SOC att finnas fyra coacher på plats: Peter Andersson, Peter Blomqvist, Fredrik Håkansson och Mårten Stenberg medan det i ENL-finalen kommer att vara en coach och då är det Ulf ”Tickan” Carlsson som kommer att bära huvudansvaret. (Ber om ursäkt om jag inte fick med mig namnen korrekt, det gick rätt snabbt i snacket).

    Kring spelarnas resultat den närmaste tiden så tycker Anders att det är bra att andra spelare visar att dom vill in och att det är svårt att slå dom ”nya” i landslaget och att det är flera som vill in och som visar det resultatmässigt. En hård och bra konkurrens. På längre sikt konstaterar Anders att avståndet från Robert Svensson och bakåt är för stort, vi måste ha många fler spelare mellan 100-150 på världsrankingen och att det är fullt möjligt för dom som nu tampas i och strax utanför landslaget.

    Gällande damerna så pratade vi en del om det också och där säger han att det är såklart så att det är Matilda som är det största enskilda medaljhoppet. Angående laget så tycker han att det var givet att dom som blev uttagna blev uttagna allihopa utifrån JEMs framgångar för tjejerna där. Dom andra som kanske är starkare rent spelmässigt är inte aktuella då dom faktiskt inte vill själva satsa på landslaget enligt Anders. Att Daniela Moskovits är skadad och inte kan vara med är ju synd men ganska givet att man inte kallar in en ersättare. Damlandslaget har många gånger spelat med tre spelare och det är inte en ovan situation.

    Kring chanserna för herrlaget så säger Anders att vi har många chanser på medalj och inte minst i lag där inställningen är att vinna hela kalaset även om det var många år sedan man tog medalj. Anders påpekar dock att inställningen måste vara sådan och att man sedan får utvärdera resultatet. Man kan göra två jättebra matcher mot Tjeckien och Portugal i gruppspelet men förlora det till trots då motståndet är tufft, Portugal har ett ungt vasst lag som när som helst kan gå riktigt långt, bara för att dom inte har gjort det ännu betyder inte att man inte kan göra det denna gång. Inställningen att vinna varje match är dock viktig och Anders tror att man i Europa kommer känna att detta svenska landslag är redo för nya medaljer. I dubbel coh singel så kan många av spelarna gå långt och ingenting är omöjligt. Jens Lundquist är i bra form förlusten mot J-O till trots, Robert Svensson slog Crias i ligan senast, PG har 7-1 i franska ligan och CL denna höst, Jörgen Persson är fucking Jörgen Persson, Mattias och Kristian Karlsson är kanske inte lika starka singelhopp men i dubbel så har dom alla möjligheter (Kommentarerna om spelarnas chanser är mina kommentarer och inte Anders).

    Ett nytt spännande mästerskap startar nu och jag ska givetvis följa det så gott jag kan med kommentarer om resultat men också kanske lite korta återkopplingar från dom svenska och kanske danska spelarna på plats.

    HEJA SVERIGE!

  • Twitter

  • Facebook