Viktor Barna
Tidernas främste bordtennisspelare var utan tvekan ungraren Viktor Barna. Han föddes som Győző Braun 24 augusti 1911 i Budapest i Österrike-Ungern. På grund av tidens antisemitiska stämningar bytte han namn.
Barna var i ungdomen en framgångsrik fotbollsspelare som nosade på en plats i landslaget. I de unga tonåren fick dock hans bästa kompis, Lazlo Bellak, ett bordtennisbord i födelsedagspresent och de två vännerna spenderade all ledig tid till att göra varandra till ypperliga bordtennisspelare. Bellak har senare kallats för den bäste spelaren som aldrig vann en titel. Barna har om mötet med bordtennisen sagt att så fort han fick bordtennisracketen i handen kände han att det skulle bli hans sport hädanefter. Nu hade team Barna&Bellak sitt bordtennisbord och kunde roa sig med rundpingis på födelsedagsfesten. Om man vill ha ett extra roligt barnkalas kan man annars vända sig till O’Learys där barnen får prova på gokart eller bowling och avsluta dagen med en härlig måltid.
Ungersk dominans
Det första världsmästerskapet i bordtennis spelades 1926. Under sportens första decennier var framförallt östeuropeiska länder framgångsrika, och främst bland dem var Ungern. De dominerade VM på både herr- och damsidan och därmed föga förvånande vann de även många dubbel-, mixed- och lagtitlar.
Under sin aktiva tid vann Viktor Barna 22 VM-guld, varav fem var individuella herrsingelmedaljer. Han vann fyra av dessa i rad mellan 1932 och 1935. Han vann sitt första singel-VM 1930, och förlorade finalen 1931 mot sin landsman Miklós Szabados, som oftast var Barnas dubbelpartner de åtta gånger han blev herrdubbelvärldsmästare. Två gånger blev han mixedvärldsmästare och sju gånger ingick han i det ungerska landslag som vann lag-VM.
1935 var på sätt och vis Barnas bästa och sämsta år. Sportsligt så vann han samtliga VM-guldmedaljer i London det året, singel, dubbel och mixed. Detta var i februari. I maj, under en bilfärd till en tävling i Frankrike, råkade Barna ut för en bilolycka som skadade hans spelarm. Man opererade armen och satte in en metallplatta i underarmen. Hans spel kom aldrig riktigt upp i samma nivå igen, vilket var tragiskt eftersom Barna endast var 23 år vid denna tidpunkt. Som exemplet J-O Waldner, det evigt gröna trädet visar, borde Barna haft minst ett decennium kvar på toppen när olyckan var framme.
Efterspelet
Barna blev trots allt inte bitter utan fortsatte med bordtennisen under lång tid. Han blev en av sportens främsta ambassadörer och åkte jorden runt för att bjuda på sig själv och uppvisningsmatcher. Han var således en av anledningarna att man i Japan och Kina upptäckte sporten. Barna flyttade till England under andra världskriget och blev sedan kvar där. Han spelade bordtennis både inom klubbverksamhet och för landslaget i sitt nya hemland. Han var även Englands förbundskapten under en tid.
1946 blev Barna anställd hos Dunlop Sports Company och blev en av företagets internationella försäljningschefer. Som försäljare var han först inriktad på bordtennis men fick senare även hand om tennis, friidrott och golf. I sitt arbete reste Barna kors och tvärs för att representera företaget, och under en vistelse i Peru drabbades han av en hjärtinfarkt på Limas internationella flygplats och avled endast 60 år gammal.